Vad är det med folk? Kan man inte erkänna sina egna tillkortakommanden utan att
man tar till en jävla bokstavskombination eller diagnos och säger att “Jo, jag har ju
X, men jag har inte fått det på papper av en läkare/psykolog/whatever”
Jag har fel på sköldkörteln, därför är jag överviktig, jag har fel på ämnesomsättningen
och därför är jag överviktig, jag har dyslexi så därför stavar jag som en kratta, jag
kan inte få betyg i matte, för jag har dyskalkuli, men jag har inte fått det dokumenterat.
Nej, du har fan i mig inte X du skyller på X för att det är helt jävla enkelt enklare än
att inse att du inte är perfekt.
Vet ni vad. Jag HAR dyskalkuli, jag är även fått det utrett av terapeuter och psykologer.
Vill du veta mer? Jag har FLERA bekanta som har aspbergers, som har ADHD, som
har vad det vara må. Jag tänker inte gå runt och säga att diagnoserna inte finns, för
det gör dom. Men fram tills att du fått det utrett, så är det helt enkelt så att du inte
vet, och du kan inte heller skylla på det. Du kan misstänka det, men du ska inte säga
att “så är det” innan du vet.
Alla visste att jorden var universums center tidigare. Alla visste att jorden var platt.
Nu är det utrett. Folk vet bättre.
Jag avskyr att folk självdiagnostiserar sig, utan något som helst läkarunderstöd och
sedan lever under den devisen på falska pretenser och helt enkelt skyller en egen
lathet, social oförmåga eller andra saker på just deras helt egenställda diagnos.
Misstänker du att ditt barn har ADHD, att barnet har aspberger. Undersök det.
Säg inte att barnet har det istället för att se till att barnet har en uppfostran.
Skyll inte på något abstrakt begrepp innan du vet att det begreppet faktiskt bör
appliceras på dig eller dina barn eller vem det än vara må i din umgängeskrets.
Som förälder känner du troligen ditt barn bäst, men någon psykolog eller psykiatriker
är du nog inte. Så slute slänga diagnoser till höger och vänster bara för att försöka
ursäkta ett icke acceptabelt beteende eller okunskap.
När du har fått saken utredd, ta reda på vilka hjälpmedel som finns, det finns en hel del
för de flesta problem. Lär dig leva med det. Acceptera det, men använd det för fan inte
som en ursäkt.
Jag skrev en kommentar. Den blev jättelång. 🙂 Så jag flyttade den till min blogg och gjorde ett helt eget inlägg:
http://www.kirsi.se/2013/10/08/en-for-lang-kommentar/
(Lite sen kommentar) Håller med dig. Om man googlar olika, vanliga, symtom så kan man ha vad fan som helst. Har man inte gått till en läkare, psykolog etc och fått det utrett så HAR man inte diagnosen. En läkare sätter en diagnos, inte en vanlig människa. Sen kan man ju misstänka att man har en diagnos, men då säger man det till sin läkare så hen kan bedöma och då eventuellt göra en utredning. Jag har haft sociala problem, samt problem med skolan, sen jag gick i mellanstadiet. Gick hos BUP tills jag fyllde 18 och därefter hade jag regelbunden kontakt med läkare samt psykolog, men de kunde inte “lista ut” vad mina problem bottnade i. Läste på själv samt gjorde olika självskattningstest på internet, fick resultat som pekade på ADD så jag läste på om det. Det verkade stämma in på all problematik jag hade, så jag pratade med min läkare om det = hon fick ett “aha-moment” och startade en utredning. Efter _många_ timmars samtal, självskattningstest samt dialoger med familj och f.d. lärare så satte hon diagnosen “ADD”.
Jo, och det är lite det som är grejen. Om man har en misstanke om att man kanske har något som kan diagnostiseras, så bör man göra det, istället för att helt sonika bestämma sig för att så är fallet. Att du läste på själv, bedömde problematik med mera, är inte en dålig sak att göra, precis tvärt om, MEN du hade snarare utgångspunkten “jag vill vet vad som är galet” och tog en professionell approach till det hela, istället för att anse dig själv vara en välrenommerad psykolog och diagnostisera dig dig och aldrig ta kontakt med relevant vårdinstans. Att se hur någon däremot får en korrekt ställd diagnos utan att använda den som en ursäkt för än det ena, än det andra är bara glädjande. Jag hoppas att saker har rett ut sig lite för dig och att du faktiskt har en grund att stå på när det blåser. Och be inte om ursäkt för en sen kommenter. Bättre sent än aldrig vet du väl. // Zutgorak