Till en stor del av min sons liv.

Jag tänkte vara lite glad, melankolisk, eftertänksam och uppskattande på en gång. Inte
illa va? En speciell man fyllde just år. Jag tänkte jag skulle hålla lite tal.

I alla fulla fall, de flesta vet att jag har en son som har lite speciella behov och förutsättningar.
Dessa gör att min son har tillgång till en resurs på skolan han går. För både grabben och mig
och mamman är den här resursen en stor del av vårat liv. Han kanske inte har varit hemma
hos oss, han kanske inte finns där kvällstid, men betänk att den här mannen är den som faktiskt
spenderar och utvecklar vår son, största delen av sonens vakna tid.

Grabben fullkomligen älskar den här resursen och väldigt ofta blir pratet runt middagsbordet
om vad grabben och den här resursen har gjort under dagen, vad som har varit roligt,
vad som har varit mindre roligt och allt som hör dagen till.

Själv träffar jag den här resursen på morgonen, och på kvällen. På ett sått verkar
han likna mig. Han ger den informationen som jag behöver veta, kort och koncist,
inga krusiduller. Har det varit en dålig dag får jag veta det och varför det har varit
det. Har det varit en bra dag så får jag veta det istället. Om det har hänt något
som jag behöver veta, så får jag den informationen utan att behöva dra ut den.
Helt perfekt helt enkelt.

Den här mannen har en del att göra. Mycket för sjukdomar som har vandrat runt
på skolan under hösten, han har dessutom uttryckt en del oro över att han själv
har varit sjuk en del. Trots detta så känner jag en trygghet av att veta att min son
har en till människa i sitt liv som vill hans bästa. Som faktiskt vågar säga sin mening
om saker och ting och som står för sina ord.

Jag vill att denne man ska veta att jag tror inte att min son hade kunna haft
en bättre resurs och om någon ens vågar tala om att byta ut dig utan din egen
vilja, så kommer alla på våran ända att slåss med näbbar och klor för att du
ska få fortsätta vara en del i uppbyggnaden av den pojke som ska bli en man
så småningom.

Du vet det kanske inte idag, men jag hoppas att du i morgon vet
att både jag, min son och min fru uppskattar dig extremt mycket,
att vi litar på dig när det gäller utvecklingen både mentalt och socialt
av vår son.

För att korta ner det hela. Du är ovärdelig för vår familj helt enkelt.

Vänskap

Ett ord. Ett litet litet ord egentligen, med en riktigt stor innebörd som inte går att definiera
hur som helst utan det blir ett mindre uppslagsverk bara av förklaringen av ordet.

Det är dessutom så subjektivt. Vad jag anser vänskap är, skiljer sig markant åt vad någon
annan har för definiering. Varför tänker jag då på det här. Jo, låt mig dra en kort bakgrundshistoria.

Det är ganska sent på kvällen, och telefonen min piper. Det är en av mina närmare vänner.
Hon verkar lite upprörd och jag tänker att nu har det hänt något. Jag blir genast fullt alert och
beredd på att kasta mig in i bilen för att åka över till henne för att hjälpa till eller finnas som
stöd ifall det skulle behövas. Det visar sig att hon oroar sig över att hon inte skulle vara en
god vän. Ja, i följd till texten ovan så kan ni ju själva tänka hur jag kände.

Min första tanke var “va, har hon blivit knäpp?” Men det kan man ju inte bara kasta
ur sig hur som helst. Speciellt inte till någon som verkar som om dom bara har ett par
andetag till gråten. Jag tror att jag för ett par sekunder tappade talföret helt men
jag är inte riktigt säker. Vad skulle jag säga här som faktiskt skulle visa att jag
inte tycker att så är fallet? Jag menar…. Jag tycker inte att personen är en dålig
vän. Tvärtom.

Det visar sig att en tredje part har talat om för den här tjejen att eftersom person 2
sällan hörde av sig till part 3, så var part 2 en dålig vän och förtjänade att få en
skopa ovett.

Ok, det finns säkert dom som håller med i den tanken. Men låt mig förklara lite…

Del 1: De som känner mig vet att telefoner används som portabla datorer av mig.
Jag pratar inte i dom om jag absolut inte måste. Man stör mig mer om man ringer
än gör något bra. Förvänta dig inte heller att jag ringer dig om jag inte vill något
som inte planerats. Jag anser inte att vänskap förminskas om man inte hörs av.

Del 2: Den här tjejen är relativt nybliven mamma. Att vara mamma till en liten
tar tid, det tar energi och igen. det tar TID. Det spelar ingen roll om pappa
finns med i bilden. Mamma är den som har tuttarna. Plain and simple.
Dessutom, så är mamma oftast favoriten hos så små barn. Så, om jag
skulle propsa på att ta av redan den knappa tiden och orken hos en mamma,
vilken typ av vän skulle jag vara?  Jag skulle nog inte anse mig vara en vän utan
snarare en energitjuv.

Så, till damen som det handlar om. Du _ÄR_ en vän. Du är en god vän. Jag kommer
definitivt att tala om ifall det ändras. Jag lovar.

Jag lovar också att det faktum att vi kanske inte hörs särskilt ofta, inte kommer att
ändra på det. Oroa dig inte. Både jag och min familj finns där när vi behövs. Om
något saknas som vi kan bistå med, säg till. Behövs det en kväll utan barn. Säg till.

Till er andra. Tänk er in i en annan persons situation innan ni säger något som kommer
att påverka er vänskap. Är det verkligen värt det?

Det här var nu ett tag sedan det hände, men jag tror att det tog mig ganska lång tid att
bearbeta och formulera det jag ville ha sagt.

Fylleblogga

Egentligen kanske det här är rätt dumt. Att skriva när man är rejält på lyset. Men
skit samma egentligen. Jag har stavningskontroll på bloggen.

Just nu står det kvinnor i mitt vardagrum som sjunger “sandra – Maria Magdalena”
för full hals och jag har satt mig framför datorn för att skriva lite granna.

Jag tror att att jag fått nått slags beroende av singstar. Varje gång det festas lite här omkring så dyker
singstar fram och det vrålas för full hals, men oavsett vilket, skoj har vi.

Det må så var att vi låter hellre än bra, men man kan ha sämre kvällar.

Jag vet inte om det är något underbyggande masochistiskt behov att skämma ut sig
för sina kamrater genom att slakta slagdänga efter slagdänga egentligen.

Sedan är det väl lite granna av en nostaligtripp med, för jag menar, att gala scorpions
gamla “Wind of change” tätt följd av Lionel Richies “Hello” ger ju en viss mängd gåshud.

Kom igen nu. Våga göra bort er. Sjung lite för oss.

Vardagsstress

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men det känns som att den stressiga tiden på året
börjar nu egentligen. Sommaren är över, det börjar mörkna, och nu jävlar, nu rasar julhandeln igång
trots att det egentligen bara är november…..
Det ska handlas julklappar för en mindre förmögenhet, det ska planeras vart man ska vara
och dessutom, så är det fan lögn i helvete att man ska kunna sakta ner.

Just nu tillexempel så sitter jag på två stolar samtidigt, å ena sidan är jag ute och hjälper till i industrin, å andra sidan har jag fortfarande ansvar för servrar. Igår, så fick förfrågan om en mjukvaruinstallation som behövde utföras medans jag sitter ute på site och jobbar och inte har annat än paddan med mig som enhet. Det är inte chefens fel, men han har i det här fallet inte riktigt koll på vad jag gör och när. lägg där till två stycken sjuka barn samt en sambo som behöver jobba för att inte hamna efter och därav smälla rätt in i väggen.. ja, det är lite stressigt just nu.

Just ja. formatteringen suger lite i detta inlägg.. men men. thats mobile computing for ya

Dags att vakna och titta lite?

annelieAnnelie Enochson, KD representant i Göteborg, är det inte lite dags att vakna
och titta hur verkligheten ser ut för ungdomarna idag.

Hon vill stoppa RFSU’s monopol i skolorna samt
“– De talar inte om sådana saker som trohet och avhållsamhet”

Nu har jag inte exakta siffror, men för ett par år sedan hade var femte fjortonåring
redan haft sin sexdebut. Det är i högstadiet som man tar hand om sex och samlevnad
och högstadiet sträcker sig, om jag minns rätt mellan 13-16 år .. ganska träffande i
just det spannet.

Jag ser hellre att mina ungar vet att hur man använder kondom och glidmedel
än att jag blir farfar jävligt omgående. Jag vet inte hur ni ser på saken egentligen.
Och om vi istället fokuserar på ordet monopol.. Ok .. så, RFSU ska inte vara
ensamma.. Jag antar att vi får skicka in redaktionen från Private och Fibban
i skolan för att hålla föredrag istället.. Kanske en demonstration med några
av Privates skådespelar-stall skulle vara bra kanske? Vad vet jag?

Ett alternativ kanske skulle vara RFSL istället. Vet iofs inte om dom redan
kommer till skolan, men i det fall dom gör det så tycker jag faktiskt att
det bara är bra. Jag menar, det finns killar och tjejer som upptäcker sin
bi- eller homosexualitet i högstadiet. Det kanske kunde passa?

Ska vi istället predika avhållsamhet…. Tja, ni får ta det spåret om
ni vill. Jag vet att jag har bara ett visst antal år på den här planeten
och jag vill uppleva så mycket som möjligt. Ska jag då gå runt och vara
frustrerad? Eller kan det vara så att man gör en åldersdiskriminering
och anser att avhållsamheten enbart ska gälla ungdomar?

Magnus Betnér sa en rätt kul sak gällande sin dotter. “Jag hoppas att hon
har knullat runt ordentligt så hon vet vad hon ger sig in på” eller liknande.
Jag kan bara säga att jag hoppas detsamma.

Vi får ju i och för sig inte glömma bort att den här kvinnan 2008 ansåg att
äktenskap mellan homosexuella var jämförbart med incestuösa förhållanden.

Vart fan tog min foliehatt vägen. Jag har äntligen hittat någon som förtjänar den bättre….

 

Falska fotografer

Falska fotografer

Åter igen har en person kallat sig “fotograf” för att lura till sig tjejer och för
att sexuellt utnyttja dom. De är tyvärr “lätt byte” eftersom man använder
personers egna fåfänga mot dom. Man vill så gärna tro att man är rätt material
så man följer med. Men vad finns det för konsekvenser egentligen?

Om vi bortser från de uppenbara och mest sorgliga, vilket är offrens trauma
så tillkommer även stigmat som amatörfotografer får. Jag säger inte att jag
är en fotograf, jag har ingen utbildning inom foto eller media, men jag
vill tro att jag har ett gott öga och har bra känsla för ljus och komposition.

Jag önskar att jag kunde få ta mer foton, med mer skilda motiv, men just
det där stigmat som kommer av ovanstående händelser gör att jag inte ens
tänker fråga någon om att ställa upp för att ta lite kort, inte ens porträttbilder
som inte innehåller ett uns av nakenhet. Jag behöver, för att kunna ta uppdrag,
bygga mig en portfölj, men det är svårt om man är begränsad till släkt och vänner
eller naturmotiv.

Tjejer. Om någon påstår att dom ska göra er till modeller. Gå inte dit ensamma. Ta
med någon som ni litar på. Om en person står i ett hörn i en studio stör knappast
en seriös fotograf. Be att få se en portfölj, de flesta professionella fotografer som faktist
kan göra er till modeller har en.

Fråga om kameran. Vad är det för en kamera? En “en riktig fotograf” vet en hel
del om sin kamera, och kommer troligen berätta om olika objektiv som dom har
med mera eftersom du just har frågat om en av fotografens största kärlekar.

Över alla förmaningar, var försiktiga. Tyvärr är det så att det finns massa
oseriösa människor som vill utnyttja andra, det är inte ert fel att dom finns
och det är inte heller ert fel att dom väljer ut er, men med lite försiktighet
och med lite sammanhållning mellan vänner så kan man nog förhindra en
del fall.

Håll till godo med ett par foton från min “portfölj”

 

IMG_8260

 

IMG_8101

 

IMG_5893