Energiåtgång

Energi mäts på flera sätt.. Wh av olika slag, joule med flera, men till syvende och
sist finns det egentligen enligt mig en energi som man borde kunna mäta.
Den totala Orken, eller “Ok” som enhet. Hur den mäts vet jag egentligen inte
men åtgången är ganska enkel. Ta din sammanlagda fysiska uthållighet, styrka
tålamod och tankeförmåga och lägg det i en bägare. Det är din samlade “Ok”

Det blir en hel del, fram tills den dagen som du skaffar ungar som
dricker ur den där bägaren för dig. Jag anser mig inte vara någon idrottsman
av rang, inte ens en idrottsman faktiskt trots att jag faktiskt sysslar med tyngdlyftning
på en träningsnivå som är rätt OK, men fortfarande, det finns inget som kan äta
upp min “Ok” så snabbt som mina barn. Förstå mig rätt nu, jag älskar
dom båda två, men dom suger verkligen musten ur både mig och frugan.

Just nu är dom i det läget att David kan sitta i lugn och ro med en padda eller
något annat. Han är i sin egen lilla bubbla helt enkelt och det är ganska skönt
fram tills lillebror kommer fram till att det är för tyst, ty lillebror Emil befinner sig
just nu mitt i treårs-trotsen och han har fått sin åsnelika envishet från både
mamma och pappa, så jag kan inte ens skylla på frugan i det här  fallet. Emil ändrar
sin uppfattning för att konstant vara tvärt emot sin bror och sina föräldrar och
blir sedan hysteriskt arg och ledsen när det i allafall inte blir som han vill, tillexempel
vid sängdags.

Han gäspar stort nog för att släppa in ett mindre godståg, men trött är han banne mig
inte. Ögonen går ikors, han kämpar med näbbar och klor, men somna ska han baske mig
inte.

Just nu sitter jag på ett av de två lekland som finns i Västerås och ser hur dom far
runt som galningar och jag hoppas och ber att dom ska göra slut på innehållet
i deras orkesbägare medans jag kan sitta här och faktiskt fylla på min egen.

Det är rätt bra egentligen att dom här leklanden finns. Det jag som förälder behöver
göra är att se till att dom inte klättrar på utsidan av de nät som finns runt alla klätterställningar
och det är ett ganska enkelt jobb.

Med lite tur kanske jag tillochmed orkar att göra färdigt det sista med elektroniken hemma
så att jag kan avsluta kapitlet “Dra Kabel i TV bänken”.

Hämden är ljuv

Hämden är ljuv

Nånting måste jag ha gjort för att förtjäna morgonpigga ungar, men jag vet inte
vad det ska kunna tänkas vara. Mina barn, nu 3 och 5 har bestämt sig för att man ska vakna
klockan 6 på helgerna, men vara totalt utslagen vid 6:30 på vardagar, då man ska gå upp.

Det har nu varit i princip detsamma de senaste 4 åren. Det har mynnat ut i en överrenskommelse
med frugan att jag “sover” på lördagsmorgonen (med “sover” menas: ligger still i sängen och försöker att
sova med allt oväsen som finns, barn som kommer och skriker, klättrar på en med mera)
För jag har ju inte nog med problem med sömnen som det är.

Dessutom, tror jag att BÅDA grabbarna satt var sin megafon i halsen och volymen är konstant
satt på max. Dom kan verklingen inte prata i normal samtalston utan det skriks för full hals
konstant.

Det i sin tur har fått mig att tänka i lite …mindre hedervärda banor om man så säger.
Förr eller senare kommer dom att bli trötta tonåringar. Då är det min tur. Hur är det
nu man säger…. Jo,

Payback is a bitch!

Annoying-noise-001

Intåg på scenen från vänster:
Huligantutan, väckarklocka a la
1900 tal, subwoofers under
sängarna, “Timed calls”
(tidsinställda automatiska samtal)
samt SMS och Mailbombning
för att få telefoner att låta som ett
halvt världskrig OCH slagborr
i betongväggarna.

Jag kan släpa mig upp ur sängen i
en skälig tid enbart för att få utföra
dessa dåd.

 

Visst, jag lär ju vänta tills klockan 9 på morgonen, och jag lär även få varna grannarna och dom kommer
att tro att jag är helt spritt språngande galen men det kommer det att vara värt.

Som förälder förväntas man vara uppe med barnen, jag vet det, och jag drar mitt strå till stacken i det
hela med, problemet är att jag är en inbiten nattuggla och har så varit sedan jag nådde tåonåren för så
länge sedan och det medför tyvärr en önskan och behov om att sova på morgonen. Eftersom jag inte
kan göra så på vardagarna, så får det försökas att vilas på helgerna. Men, med David och Emil i
hemmet, så lär det dröja ett par år innan det blir verklighet.

Så, ni som kan sova på helgerna, fortsätt med det. jag fortsätter mina nattliga planer på
vedergällning på mina framtida tonåringar, för dom ska minsann inte komma undan.

Ett försök att förklara

Ett försök att förklara

Innan jag fortsätter, tänk på att det här är grovt förenklat för att Svensson med
sin alldeles nya kontorsdator ska förstå vad som egentligen sker.

Jag skrev ett inlägg om varför folk tiger stilla om den trenden som så sakteliga smyger sig
på i samhället och världen, med övervakning av innevånare och varför folk inte gör något.

Min sammanfattning var att det helt enkelt var för att eftersom den normala befolkningen
inte förstår hur det faktiskt berör dem och jag tänkte försöka att ganska enkelt förklara det
hela. Så, nu kör vi.

Anna Troberg, Piratpartiets partiledare gick för en tid ut med att medlarskydd inte finns,
såsom en talesperson eller liknande på DN hävdade var fallet. Jag reagerade ganska
illa så som den tekniker jag är. E-post tar inte en direkt rutt från punkt A till punkt B
utan den kan passera både C, F, K, och J innan det slutligen hamnar på plats B, och
det är under den färden som problemet kommer. Jag greppade mitt trogna shell och
började nysta lite i det hela. Jag började att ta reda på vad DN:s mailservrar hette
och började sedan att se vilken väg min trafik till den skulle ta. Följande hände.

Tänk nu på vad som hade hänt om det varit en bilresa istället….(klicka på bilden
om du vill se lite mer lull-lull)
smallmap

 

Vi startar i Västerås, tar en sväng
genom Örebro, in i Norrland.
Upp i bergen och in i Norge.. vet
inte om det blev en fika där eller
en tur på ski, men i allafall, från
Norge till Stockholm
och därefter slutligen till Göteborg.

Rätt schysst omväg måste jag säga.

 

 

 

Där har vi problemet. Norge. Allt är Normännens fel.. eller nja, inte i det
här fallet. I det här fallet är det FRA som är felet. Vi har lämnat Svea Rikes
gränser och därigenom är vårat mail lagligt byte för FRA’s skördare.

 

 

 

 

 

 

Det funkar lite enligt följande diagram.

easy

 

 

 

 

 

Du, som avsändare skickar ett mail, detta passerar landsgränsen genom vad som kallas en “nod”
Den noden avlyssnas av FRA. En kopia av ditt mail kommer att skickas till FRA:s Lagring
och där kommer det att lagras så att myndigheter, både svenska och utländska kan begära
ut det och innehållet utan din kännedom.

Låter det lite som ett skräckscenario? Välkommen in i klubben.

Varför gör folk inget?

Varför gör folk inget?

Det är en väldigt enkel fråga men med ett väldigt komplicerat svar egentligen.

Många står där på sidlinjen och bryr sig inte i att deras egen personliga integritet sakta men säkert
nöts bort av en gammal dinosaurie som vägrar att anpassa sig till nya trender och tekniker.
Eftersom det inte berör på en personlig nivå så körs samma mentalitet som i trafiken eller
valfri annan olycka. “Oj då! Det var ju tråkigt. Men det händer ju inte mig” och går sedan
vidare i livet utan en till tanke.

Övervakning av nätverkstrafik och samtal sker kontinuerligt, men det är inget som gemene
man kan sätta fingret på. Det märks ju inte i det dagliga livet. Därför får det fortgå och tyvärr
tror jag att så är fallet tills man äntligen lyckats få folk att förstå att jo, det är faktiskt så
att det berör dig. Det är så att det händer dig, just i detta nu så vet en tredje part
att du är här på min blogg, läser mina tankar. Samtidigt vet den förmodligen att du
har sidor uppe som du kanske är generad för. Den anonyma profilen som
du har på sexsidor och kontaktsidor är inte anonym.

Ett system vet att det är du, eftersom allt du skriver, allt du läser via datorn faktiskt
går att avläsa.

Ta dessutom med i beräkningarna att företag faktiskt mer eller mindre godtyckligt
kan få polisens hjälp med att godtyckligt ta dina elektroniska kommunikationsmedel.
Sug på den pärlan en stund. Din älskade smartphone, din häftiga laptop med mera
kan när som helst tas ifrån dig, med förevändningen att du hanterar upphovsrättsskyddat
material.

Du kanske gillar att skriva? Du kanske rent av skriver fan-fiction? Du vet om att en call2action
rollfigur kan anses vara copyrightskyddad?. Wham! Där
försvann din dator.

Det spelar ingen roll hur mycket det skanderas från
murarna så länge gemene man inte förstår vad saker
innebär just för dom. Och om det “inte berör dom”
varför skulle de bry sig över huvud taget?

Det vrålas och skriks vitt och brett om att välfärden
monteras ner till fördel för privata vinstintressen.
Människor är arga, besvikna och desillusionerade av vad
som sker med det en gång så stora sociala nätet som fanns.
Men det är få som uppmärksammar att precis samma
sak sker, utan större protester ska tilläggas, med den
egna helgden.

Storebror ser dig! Det är kanske ett uttryck som man
hört lite grann och det härstammar väl lite från
George Orwell’s 1984.  Ni vet, den där boken där en
totalitär stat övervakar allt och har  till och med
tankepoliser för att alla ska tänka rätt. Där en man
lyckas hitta en liten vrå där han faktiskt kan tänka och
skriva ifred.
Utan vakande ögon.

Där han får utlopp för sin kreativitet, där han kan odla sina tankar
och drömmar utan att för den sakens skull dömas.

Skräckscenarion målas idag upp av kopimister och förstå mig
rätt. Det KAN ske, och det är åt det hållet det barkar, men jag tror att eftersom
man bara naggar i kanten på kakan hela tiden, så märks det inte lika väl som om allt
skulle komma på en gång. Människor anpassar sig om det går, och eftersom det
bara är “små” förändringar (i allafall det som gemene man märker) så vänjer man
sig, man tar ett djupt andetag och jobbar vidare.

Någon måste komma på ett sätt att konkretisera vad som egentligen sker bakom
kulisserna så att Svensson förstår vad som egentligen sker. Vi använder rader
och termer som är relativt enkla, men eftersom det inte är påtagligt, så bryr sig
inte folk. Om man skulle se att ens e-post har blivit läst i maillådan, så skulle man
nog bry sig lite grann. Om man skulle se att posten blivit uppsprättad av brevbäraren
och läst, så skulle man explodera. Varför? Jo, troligen just för att det är
ett konkret och fysiskt påtagligt intrång i den personliga integriteten som man
har märkt.

Vad tror ni?

Galenskaper och galenpannor

Galenskaper och galenpannor

Japp. här kommer det. Mer galenskaper på löpande band egentligen.
Folk försäkras ut, tvingas ut i jobb, personer döende i cancer och som knaprar
morfin som Roseanne Barr knaprar chips anses friska nog att gå och ta ett
jobb igen, trots att dom kanske ska dö inom ett par veckor. Hell-uh-luja

Nu kommer det undersökningar för att se till att personer med psykiska problem
skickas ut att jobba. Hur tänkte dom där? Om du har fått en psykiatrisk diagnos
som tillexempel utbrändhet, depression med mera så ska personer skickas ut
i arbetslivet, som ofta har varit orsaken till det. Jag har flertalet vänner som
har sprungit in i vägen så att hela stan skakat av det, och flera av dom har fortfarande
trots att år har gått, inte helt hämtat sig utan dom har ångestattacker, depressioner
maniska tillstånd, social fobi med mera, och dom ska skickas ut på en arbetsplats?

Hur ska det funka?
– Hej X, välkommen till arbetsplats Y. Vi vill att du ska ha ett glatt humör när
kunderna kommer in genom dörren/ringer/whatever.

– jo, det kan jag kanske…….

– Just ja, du behöver fylla i alla dom här papperen för anställningen, sedan så måste vi ha lite hjälp med
ditten datten och allt mellan himmel och jord, så att du får träna upp dig under arbetets gång..

Jag skulle tro att person X som lider av en utbrändhetsdepression redan nu börjar bli suicidal
och jag undrar hur det kan främja en rehabilitering? Det enda positiva jag kan se i hela debaklet
är att statistiken kommer att minska. Den negativa sidan är att självmordsstatistiken kommer att
bli rent fördjävlig.

Är du sjuk har du inget på en arbetsplats att göra. Har du en fysisk skada kanske du kan utföra vissa
arbetsuppgifter, all well and good. När jag hade laryngit hittade jag en arbetsplats som inte krävde
ansträngning av rösten i samma utsträckning som det tidigare arbetet och vips så var jag borta
från statistiken, men det var något jag tog tag i själv. Hade jag varit deprimerad eller haft ångestattacker
hade jag nog inte haft närvaro nog att ta tag i min egen situation, än mindre hitta ett arbete.

Hur tänks det? Jag vill hemskt gärna veta. Vad anses vara “tillräckligt sjuk för att vara sjukskriven?”
Jag har vänner med extremt nedsatta kroppsfunktioner och som har för dåliga värden för att få
en transplantation, men ut i arbetslivet ska dom, så att värdena försämras och personen mår sämre.
Jag fattar inte logiken?