Mitt inlägg i “debatten om HEN”

Mitt inlägg i “debatten om HEN”

by | Apr 26, 2013 | 9 comments

Ordet “hen” har så sakteliga krypt in i det svenska vokabuläret. Personligen tycker jag att ordet är
en förbannad styggelse. Senaste gången jag hörde det var i samband med en transgender situation.
Ok … NEWSFLASH För det första: Du har en könsidentitet. Det spelar liksom ingen roll hur fan
du vänder på det. Du är man eller kvinna i din könsidentitet. Du kan vara en maskulin kvinna
eller en feminin man, jag skiter fullständigt i vilket. Det är DITT val av könsidentitet som styr
det, och om du nu har extern eller intern avrinning av avloppet spelar inte med i diskussionen.

Ok, jag är fysiskt och mentalt en man. Men om jag hade varit en transperson, hade det då inte
för mig känts bättre att få förklara att min könsidentitet och min fysiska person är inte riktigt
överrens med varandra. Fysiken har liksom gått vilse på vägen så att säga.

Vem bestämmer vilken könsroll en person har i dagens samhälle. Är vi inte upplysta nog
att förstå att alla kanske inte passar in i den äldre och förlegade och enbart fysiska mallen
av mannen och kvinnan?

Jag TROR, och ni som läser det här och som faktiskt ÄR transpersoner får hemskt gärna rätta
mig om jag har fel, att det skulle kännas bättre för er OCH mig, om jag sade fel en gång och blev
rättad, än att jag envist försökte passa in er i en mall som ni i alla fall aldrig kommer att passa in i?

Saker som inte behövs och är en ickefråga är just ordet HEN. Om man har någon av de minst två
typerna av könsidentiteter att utgå från, varför inte använda den man tror att det är tills man fått
reda på att så inte är fallet och sedan rätta sig efter var personen själv använder för identitet?

Rent fysiskt kan man ganska snabbt avgöra vilket kön en person har. I allafall den rent fysiska delen
så varför inte till en början nyttja den och sedan, för mig som en vanligt straight kille, acceptera
och respektera att bli rättad av personen det berör och beklaga misstaget?

Att behöva undertrycka sin egen sexuella identitet och könsidentitet ska inte behövas i dagens samhälle
men tyvärr så är inte alla så öppna i sitt sinne att det fungerar. Det finns fortfarande hatbrott mot
vad vissa kallar “sexuellt avvikande” och det finns fortfarande hotbilder. Det var inte allt för
många år sedan som Fredrik Federley fick stryk på öppen gata.

Jag ska nog inte raljera så mycket mer om det här, men jag vill i allafall avsluta med följande:
Låt sådana med öppna sinnen veta er könsidentitet så att vi kan tilltala er enligt denna istället
för att behöva ett “hittepå-ord” som i bästa fall smakar illa och i sämsta fall används
helt åt helvete uppåt väggarna fel.

Emotional storm

by | Jun 28, 2009 | 0 comments

Emotions are funny things really, we can’t surpress them, and we
can hide them, but beneath the exterior of our masks, they are
still there. Churning, want to induce laughter or make you cry
but somehow, in todays society we generally dont show emotions
the way that might be needed sometimes, we bottle it all up inside
and swallows that lump down and pretend that it was never there
in the first place.

This comes back sooner or later to bite you in the posterior of
course, and your therapist earns a bundle just because we and the
society we live in expect us to behave in a certain way, and to the
lowest hell with the one that doesn’t comform with those ideas.

Let me give you a good example. How often do you see a man
cry? Sure. it happens, but usually its because one or another sports
superstar retires and its usually followed by a macho slap on the
back from the fellow drinking buddies. And really, sports are intertwined
with a lot of emotions, but how about a man crying just because a sad
movie, or Pete forbid, a sad song.

Think on that for second. If you, as a man compare the times when
you cry, compared to your girlfriend/wife and you see for yourself.
If you cry just as often or more, the chances are, you are most likely
considered a “wimp” by the other fellow men, and you are aware of it.

Now, let me admit. I am a man, and I can cry, and no, its not because
a superstar retired, and not because I stubbed a toe.

I find that I have become very sensitive to things that regards children
and parents relations to their children. There are a lot of sad songs out
there, but some of them are simply a little too horrible in their content
for me to not react. Let me show you a few, and please, feel free to comment
and give me more to list here.

Martina McBride – Concrete Angel

Stephen Curtis Chapman- Cinderella

Kenny Chesney – There goes my life

Now, not all are sad, but they do touch me emotionally to a really big extent.
Hope you like em.