by zutgorak | May 16, 2013 |
Japp. här kommer det. Mer galenskaper på löpande band egentligen.
Folk försäkras ut, tvingas ut i jobb, personer döende i cancer och som knaprar
morfin som Roseanne Barr knaprar chips anses friska nog att gå och ta ett
jobb igen, trots att dom kanske ska dö inom ett par veckor. Hell-uh-luja
Nu kommer det undersökningar för att se till att personer med psykiska problem
skickas ut att jobba. Hur tänkte dom där? Om du har fått en psykiatrisk diagnos
som tillexempel utbrändhet, depression med mera så ska personer skickas ut
i arbetslivet, som ofta har varit orsaken till det. Jag har flertalet vänner som
har sprungit in i vägen så att hela stan skakat av det, och flera av dom har fortfarande
trots att år har gått, inte helt hämtat sig utan dom har ångestattacker, depressioner
maniska tillstånd, social fobi med mera, och dom ska skickas ut på en arbetsplats?
Hur ska det funka?
– Hej X, välkommen till arbetsplats Y. Vi vill att du ska ha ett glatt humör när
kunderna kommer in genom dörren/ringer/whatever.
– jo, det kan jag kanske…….
– Just ja, du behöver fylla i alla dom här papperen för anställningen, sedan så måste vi ha lite hjälp med
ditten datten och allt mellan himmel och jord, så att du får träna upp dig under arbetets gång..
Jag skulle tro att person X som lider av en utbrändhetsdepression redan nu börjar bli suicidal
och jag undrar hur det kan främja en rehabilitering? Det enda positiva jag kan se i hela debaklet
är att statistiken kommer att minska. Den negativa sidan är att självmordsstatistiken kommer att
bli rent fördjävlig.
Är du sjuk har du inget på en arbetsplats att göra. Har du en fysisk skada kanske du kan utföra vissa
arbetsuppgifter, all well and good. När jag hade laryngit hittade jag en arbetsplats som inte krävde
ansträngning av rösten i samma utsträckning som det tidigare arbetet och vips så var jag borta
från statistiken, men det var något jag tog tag i själv. Hade jag varit deprimerad eller haft ångestattacker
hade jag nog inte haft närvaro nog att ta tag i min egen situation, än mindre hitta ett arbete.
Hur tänks det? Jag vill hemskt gärna veta. Vad anses vara “tillräckligt sjuk för att vara sjukskriven?”
Jag har vänner med extremt nedsatta kroppsfunktioner och som har för dåliga värden för att få
en transplantation, men ut i arbetslivet ska dom, så att värdena försämras och personen mår sämre.
Jag fattar inte logiken?
by zutgorak | Aug 21, 2010 |
Intressant politisk diskussion. 
Jag håller mig visserligen inte till de
normala “blocken” men vissa
personer kanske bör överväga att A:
tänka igenom sina åsikter innan man
skriver eller B: sluta att skriva saker
utan att våga stå för dessa.
Tyvärr ger en politiskt inriktad blogg
en ganska stark reaktion.Jag misstänker
att detta beror på nätets illusion av
anonymitet som tyvärr går åt båda hållen.
Jag håller inte riktigt med dig partipolitiskt men jag kan hålla med om att dom
som har det sämst på samhällsstegen har fått det sämre och de klyftor som fanns
redan innan alliansen började sitt styre har växt. Jag ser dock väldigt ofta
folk som utnyttjar systemet med socialbidrag och liknande och tycker själv att
den saken är vidrig.
Nej vi ska inte torka de som inte arbetar i arslet som det så vackert skrivs, men ska
vi verkligen stampa på dom som ligger i stället?
Vi har haft en social standard som har varit rätt hög, vi har trots allt sjukvård, skola
med mera som har gått på skatterna, men dessa har fått mindre och mindre pengar gentemot
vad som behövs. Skolan behöver skatter. Skolan behöver mer material, fler behöriga lärare
och framförallt aktuellt material så att utbildningen kan göras mer aktuell.
Utan behöriga pedagoger och lärare sjunker skolan allt mer ner under ytan och blir en
förvaringsplats för yngre och det verkar som om yngre mer och mer tappar insikten
om att kunskap behövs.
Att försäkra ut personer som inte hittar jobb, tja, vad tjänar det till förutom att
tvinga de som inte _kan_ jobba att försöka slita ut sig i förtid. Det enda positiva
är att man får ut en del iglar på köpet. Men, dom som antingen är för sjuka eller
helt enkelt inte är attraktiva på arbetsmarknaden, vad gör vi med dom?
Självklart kan man utbilda sig, men för att göra det krävs det flera saker.
Det krävs tid, det krävs pengar och det krävs ork. Om man är sjuk har man troligen
inte den orken till att hålla den studietakt som en normal utbildning har idag.
Har man dessutom små barn så går mesta tiden åt till dessa vilket tär ännu mera.
Så, vad göra?
Möjligen att ändra bidragsformerna och reglerna för sjuk samt A kassa?
Tja, möjligen.
Min personliga åsikt är att för sjukkassan ska personens EGNA läkare kontaktas så att
dessa får ett utökat ansvar mot både stat och klient istället för att en bedömning ska
göras utifrån ett papper som kanske inte har all information om patientens hälsa.
Jag fick lära mig när jag gick omvårdnad att empati var en av dom viktigaste egenskaperna
i vården men hur kan man få en känsla för en persons tillstånd om man aldrig träffat
personen? Vill man neka sjukpenning kan man då konsultera en annan läkare som BÖR
träffa personen för att kunna ge en helhetsbild.
Vill man utbilda sig ska man givetvis ha möjlighet till det, men även där krävs
insatser från samhället. Listan kan göras hur lång som helst men jag stannar innan
jag snöar in mig totalt.
Varför inte ha bidrag mot prestation. Inte som det är nu, “visa intyg på sökt jobb så får
du pengar” utan snarare “Ok, du har kommit in på en utbildning, vi hjälper till så
att barnomsorg finnes, och ser till att ni har råd med mat, hyra med mera”
Idag har vi det till en stor del, men vi har inte den typ av kontroll som skulle
behövas för att förhindra bidragssnyltarna dvs dom som tar bidrag utan att ha en
anledning. Jag tror att de flesta som idag går på någon form av bidrag hellre
skulle försörja sig själva men av någon anledning inte kan. Varför inte
ha hjälp till självhjälp men med mera kontroll?
