20121225_141324
Jag har 2 barn. Dom är lite grann
som alla andra barn. Högt och lågt
och kors och tvärs så fort så att man
aldrig har en tillstymmelse till chans
att hänga med.

Dom gör mig glad, arg, irriterad,
lycklig och flera andra känslor,
men ibland känner man hur
pappahjärtat smälter.

Jag sitter som vanligt uppe sent
så in i bomben, häckar framför
datorn och petar med lite grejer
till jobbet när jag hör dom små
släpande stegen i hallen som
indikerar att någon av grabbarna
är ute och vandrar i hallen. Ljudet påminner lite grann om valfri zombie’s gång.

Jag reser mig ur stolen samtidigt som ett litet rufsigt huvud plirar förbi dörrkarmen.
-Pappa, va gör du?

Hej David. Pappa jobbar lite.

-Jaha

Säger han och vänder och går mot sitt rum. Jag följer efter och frågar om han vill kissa.
-Men pappa, jag har redan gjort det.

Ok, tänker jag. All well and good.
David kravlar upp i sin säng och lägger sig på kudden.

-Pappa?
-Ja, gubben?
-Kan du hjälpa mig med täcket.
Hm, tänker jag. Han brukar inte vilja ha täcke, men ok, jag bäddar om honom och pussar honom
på kinden.

-Godnatt David. Pappa älskar.

Där, där kommer dom orden som smälter vilken machopappa som helst.

Med sömnig och viskande röst.
-Pappa, jag älskar dig åsså.

Där glider David tillbaka in i sömnen och jag kan bara stå och titta på sonen som slumrar.