I wish I knew what was up but for some reason today I have a melancholy day and I feel like
maudlin and just sitting by myself and sort through all the ideas and statements that has managed
to form inside my head, but alas, I cant seem to understand why nor can I banish the feelings.
I think I need to vent some more, but to be honest, I dont know how and I guess that I will
have to let music suffice. Heres the mood of the day:
Dia Psalma – Det döende barnet.
Moder, jag är trött, nu vill jag sova blott jag vid ditt hjärta slumra får gråt dock ej, det skall du först mig lova ty på kinden bränner het din tår Här är kallt och ute stormen tjuter men i drömmen allt emot mig ler och när jag mitt trötta öga sluter jag det söta änglabarnet ser Ser du ängeln, hör du hur det klingar moder, en musik så underbar se han har så vackra vita vingar dem han säkert från vår herre har Grönt och gult och rött, mitt öga bländas det är blommor ängelen strör ut får jag vingar ock förrn livet ändas eller får jag, moder, sen jag dör Säg varför du mina händer trycker varför lägger du din kind mot min den är våt, men jag den glödhet tycker Moder, jag vill alltid vara din Men du får ej mera tårar gjuta gråter du, så gråter jag med dig O, jag är så trött, vill ögat sluta Moder, se nu kysser ängeln mig