I wish I knew what was up but for some reason today I have a melancholy day and I feel like
maudlin and just sitting by myself and sort through all the ideas and statements that has managed
to form inside my head, but alas, I cant seem to understand why nor can I banish the feelings.
I think I need to vent some more, but to be honest, I dont know how and I guess that I will
have to let music suffice. Heres the mood of the day:

Dia Psalma – Det döende barnet.

Moder, jag är trött, nu vill jag sova
blott jag vid ditt hjärta slumra får
gråt dock ej, det skall du först mig lova
ty på kinden bränner het din tår

Här är kallt och ute stormen tjuter
men i drömmen allt emot mig ler
och när jag mitt trötta öga sluter
jag det söta änglabarnet ser

Ser du ängeln, hör du hur det klingar
moder, en musik så underbar
se han har så vackra vita vingar
dem han säkert från vår herre har

Grönt och gult och rött, mitt öga bländas
det är blommor ängelen strör ut
får jag vingar ock förrn livet ändas
eller får jag, moder, sen jag dör

Säg varför du mina händer trycker
varför lägger du din kind mot min
den är våt, men jag den glödhet tycker
Moder, jag vill alltid vara din

Men du får ej mera tårar gjuta
gråter du, så gråter jag med dig
O, jag är så trött, vill ögat sluta
Moder, se nu kysser ängeln mig