Egentligen kanske det här är rätt dumt. Att skriva när man är rejält på lyset. Men
skit samma egentligen. Jag har stavningskontroll på bloggen.

Just nu står det kvinnor i mitt vardagrum som sjunger “sandra – Maria Magdalena”
för full hals och jag har satt mig framför datorn för att skriva lite granna.

Jag tror att att jag fått nått slags beroende av singstar. Varje gång det festas lite här omkring så dyker
singstar fram och det vrålas för full hals, men oavsett vilket, skoj har vi.

Det må så var att vi låter hellre än bra, men man kan ha sämre kvällar.

Jag vet inte om det är något underbyggande masochistiskt behov att skämma ut sig
för sina kamrater genom att slakta slagdänga efter slagdänga egentligen.

Sedan är det väl lite granna av en nostaligtripp med, för jag menar, att gala scorpions
gamla “Wind of change” tätt följd av Lionel Richies “Hello” ger ju en viss mängd gåshud.

Kom igen nu. Våga göra bort er. Sjung lite för oss.