by zutgorak | Jul 31, 2013 |
Energi mäts på flera sätt.. Wh av olika slag, joule med flera, men till syvende och
sist finns det egentligen enligt mig en energi som man borde kunna mäta.
Den totala Orken, eller “Ok” som enhet. Hur den mäts vet jag egentligen inte
men åtgången är ganska enkel. Ta din sammanlagda fysiska uthållighet, styrka
tålamod och tankeförmåga och lägg det i en bägare. Det är din samlade “Ok”
Det blir en hel del, fram tills den dagen som du skaffar ungar som
dricker ur den där bägaren för dig. Jag anser mig inte vara någon idrottsman
av rang, inte ens en idrottsman faktiskt trots att jag faktiskt sysslar med tyngdlyftning
på en träningsnivå som är rätt OK, men fortfarande, det finns inget som kan äta
upp min “Ok” så snabbt som mina barn. Förstå mig rätt nu, jag älskar
dom båda två, men dom suger verkligen musten ur både mig och frugan.
Just nu är dom i det läget att David kan sitta i lugn och ro med en padda eller
något annat. Han är i sin egen lilla bubbla helt enkelt och det är ganska skönt
fram tills lillebror kommer fram till att det är för tyst, ty lillebror Emil befinner sig
just nu mitt i treårs-trotsen och han har fått sin åsnelika envishet från både
mamma och pappa, så jag kan inte ens skylla på frugan i det här fallet. Emil ändrar
sin uppfattning för att konstant vara tvärt emot sin bror och sina föräldrar och
blir sedan hysteriskt arg och ledsen när det i allafall inte blir som han vill, tillexempel
vid sängdags.
Han gäspar stort nog för att släppa in ett mindre godståg, men trött är han banne mig
inte. Ögonen går ikors, han kämpar med näbbar och klor, men somna ska han baske mig
inte.
Just nu sitter jag på ett av de två lekland som finns i Västerås och ser hur dom far
runt som galningar och jag hoppas och ber att dom ska göra slut på innehållet
i deras orkesbägare medans jag kan sitta här och faktiskt fylla på min egen.
Det är rätt bra egentligen att dom här leklanden finns. Det jag som förälder behöver
göra är att se till att dom inte klättrar på utsidan av de nät som finns runt alla klätterställningar
och det är ett ganska enkelt jobb.
Med lite tur kanske jag tillochmed orkar att göra färdigt det sista med elektroniken hemma
så att jag kan avsluta kapitlet “Dra Kabel i TV bänken”.
by zutgorak | Jul 14, 2013 |
Nånting måste jag ha gjort för att förtjäna morgonpigga ungar, men jag vet inte
vad det ska kunna tänkas vara. Mina barn, nu 3 och 5 har bestämt sig för att man ska vakna
klockan 6 på helgerna, men vara totalt utslagen vid 6:30 på vardagar, då man ska gå upp.
Det har nu varit i princip detsamma de senaste 4 åren. Det har mynnat ut i en överrenskommelse
med frugan att jag “sover” på lördagsmorgonen (med “sover” menas: ligger still i sängen och försöker att
sova med allt oväsen som finns, barn som kommer och skriker, klättrar på en med mera)
För jag har ju inte nog med problem med sömnen som det är.
Dessutom, tror jag att BÅDA grabbarna satt var sin megafon i halsen och volymen är konstant
satt på max. Dom kan verklingen inte prata i normal samtalston utan det skriks för full hals
konstant.
Det i sin tur har fått mig att tänka i lite …mindre hedervärda banor om man så säger.
Förr eller senare kommer dom att bli trötta tonåringar. Då är det min tur. Hur är det
nu man säger…. Jo,
Payback is a bitch!
Intåg på scenen från vänster:
Huligantutan, väckarklocka a la
1900 tal, subwoofers under
sängarna, “Timed calls”
(tidsinställda automatiska samtal)
samt SMS och Mailbombning
för att få telefoner att låta som ett
halvt världskrig OCH slagborr
i betongväggarna.
Jag kan släpa mig upp ur sängen i
en skälig tid enbart för att få utföra
dessa dåd.
Visst, jag lär ju vänta tills klockan 9 på morgonen, och jag lär även få varna grannarna och dom kommer
att tro att jag är helt spritt språngande galen men det kommer det att vara värt.
Som förälder förväntas man vara uppe med barnen, jag vet det, och jag drar mitt strå till stacken i det
hela med, problemet är att jag är en inbiten nattuggla och har så varit sedan jag nådde tåonåren för så
länge sedan och det medför tyvärr en önskan och behov om att sova på morgonen. Eftersom jag inte
kan göra så på vardagarna, så får det försökas att vilas på helgerna. Men, med David och Emil i
hemmet, så lär det dröja ett par år innan det blir verklighet.
Så, ni som kan sova på helgerna, fortsätt med det. jag fortsätter mina nattliga planer på
vedergällning på mina framtida tonåringar, för dom ska minsann inte komma undan.
by zutgorak | Jul 12, 2013 |
Innan jag fortsätter, tänk på att det här är grovt förenklat för att Svensson med
sin alldeles nya kontorsdator ska förstå vad som egentligen sker.
Jag skrev ett inlägg om varför folk tiger stilla om den trenden som så sakteliga smyger sig
på i samhället och världen, med övervakning av innevånare och varför folk inte gör något.
Min sammanfattning var att det helt enkelt var för att eftersom den normala befolkningen
inte förstår hur det faktiskt berör dem och jag tänkte försöka att ganska enkelt förklara det
hela. Så, nu kör vi.
Anna Troberg, Piratpartiets partiledare gick för en tid ut med att medlarskydd inte finns,
såsom en talesperson eller liknande på DN hävdade var fallet. Jag reagerade ganska
illa så som den tekniker jag är. E-post tar inte en direkt rutt från punkt A till punkt B
utan den kan passera både C, F, K, och J innan det slutligen hamnar på plats B, och
det är under den färden som problemet kommer. Jag greppade mitt trogna shell och
började nysta lite i det hela. Jag började att ta reda på vad DN:s mailservrar hette
och började sedan att se vilken väg min trafik till den skulle ta. Följande hände.
Tänk nu på vad som hade hänt om det varit en bilresa istället….(klicka på bilden
om du vill se lite mer lull-lull)
Vi startar i Västerås, tar en sväng
genom Örebro, in i Norrland.
Upp i bergen och in i Norge.. vet
inte om det blev en fika där eller
en tur på ski, men i allafall, från
Norge till Stockholm
och därefter slutligen till Göteborg.
Rätt schysst omväg måste jag säga.
Där har vi problemet. Norge. Allt är Normännens fel.. eller nja, inte i det
här fallet. I det här fallet är det FRA som är felet. Vi har lämnat Svea Rikes
gränser och därigenom är vårat mail lagligt byte för FRA’s skördare.
Det funkar lite enligt följande diagram.
Du, som avsändare skickar ett mail, detta passerar landsgränsen genom vad som kallas en “nod”
Den noden avlyssnas av FRA. En kopia av ditt mail kommer att skickas till FRA:s Lagring
och där kommer det att lagras så att myndigheter, både svenska och utländska kan begära
ut det och innehållet utan din kännedom.
Låter det lite som ett skräckscenario? Välkommen in i klubben.
by zutgorak | May 7, 2013 |
Dom tvåhjulade jävlarna är nästan, men bara nästan förlåtna, för det finns en
sak till i trafiken som borde bli bestraffat med spöstraff utdelat av valfri medtrafikant.
Ni förstår, det är så här.
I Västerås, i ett område som heter Gideonsberg finns ett T-kors. Ena leden går under en järnväg
och leder till ett område som heter “Haga”. Den andra leden går mellan centrum och tunbytorp
Nu är slår det sig så att varje morgon åker jag under järnvägen, står i T-korset och väntar så sakteliga
på att jag ska få svänga ner mot stan och leverera frugan till sitt jobb. Den här leden är ganska bra
trafikerad, så det kan ta ett tag. Men samma sak händer, varje jävla morgon.
Till saken hör att det jag behöver göra, är en vänstersväng givetvis, vilket innebär
att jag behöver korsa en vägbana.
När jag står där och väntar kommer bilister i den vägbanan som jag måste korsa
och även fast det är en rätt stor lucka i det körfältet jag ska in i, så kommer jag
om jag läser trafiken, att få en bil av valfri märke i sidan på mig. Meeeeeeeen
vad händer. Jo, 1 meter från svängen in på den vägen där jag står, DÅ börjar
fanskapen att blinka. Om dom ens blinkar alls.
Jag hade med andra ord kunna kört ut… om dom hade blinkat i tid.
Jag kör en gammal golf som inte ser mycket ut för världen. Den är rostig, har
lite olika färg på dörrar och övriga bilen efter en vintrig påhälsning av
ett mitträcke (annan historia) och den har TADAAAAAA! Blinkers.
För oss som faktiskt har lite vett i trafiken så vet vi att den magiska tankeläsarspaken
sitter till vänster om ratten. Om man använder den på rätt sätt, så blir alla medtrafikanter
tankeläsare och vet vart du är på väg att svänga redan innan du påbörjat svängen.
HELT MAGISKT!
Jag börjar tro att min och många andras bilar är extrautrustade med den här spaken
för det är ta mig faaaaan inte många som använder dom. Och vet ni vad? Det är
förare i alla jävla åldrar. Inte bara gamlingar, inte bara unga utan i ALLA åldrar
som har missat något så jävla enkelt som hur man använder en blinkers!
Kan det vara så enkelt att nya bilar helt enkelt inte har blinkers utan har något
Lightning McQueen komplex och istället har snygga klistermärken istället
för riktiga lampor? Får man dom som en gåva som “lång och trogen kund” när
garantin på bilen har gått ut?
Jag är fan inte petig vad gäller saker, inte heller är jag perfekt. MEN JAG VET
NÄR OCH HUR MAN ANVÄNDER EN BLINKERS!
Ni som inte vet, här får ni en gratis lektion som ni missade på körskolan en gång
i tiden.
När du vet vart du ska svänga av, I så god tid som möjligt, för spaken för
körriktningsvisaren (blinkers då, för i helvete) åt det håll du tänker svänga.
Eftersom du gör det i god tid så händer följande:
A: Bilen bakom dig kan anpassa sitt avstånd och sin hastighet i tid, visst kan
bakifrån vara trevligt, men om bakomvarande trycker till med ett och ett halvt ton
så lär det kännas rätt bra.
B: Bilar som ska svänga ut vet att du ska svänga och kan påbörja utfart om mötande trafik
tillåter.
C: Mötande trafik och du kan tillsammans se till att ingen krockar vid infart.
Se, det var väl inte så jävla svårt. Kan vi ha en koncensus om att använda blinkers
och använda den rätt….
…..ELLER SKA DU SITTA DÄR SOM ETT JÄVLA FÅN I DIN SKOLÅDA OCH FUNDERA
VARFÖR I HELA HELVETE KILLEN I DEN MÖTANDE BILEN SER UT SOM OM HAN
VILL STEKA DITT HJÄRTA OCH ÄTA UPP DET MEDANS DU TVINGAS SE PÅ?
Ursäkta skriket.
by zutgorak | May 6, 2013 |
Dom som har träffat mig de senaste dagarna har hört mig babbla om den
nya kameran. Det är med största sannolikhet för att jag älskar den rätt
mycket. Det är helt plötsligt roligt att ta kort igen. Det blir liksom en annan
dimension på korten när man kan fånga det där precisa ögonblicket in i minsta
detalj. Emils leende, Davids klättrande, eller vice versa men oavsett vilket så
är det ändå en del av en annan persons liv som man fångar och kanske
även förevigar, ett ögonblick som aldrig kommer att komma tillbaka
men som fångats via en lins och fastnat. Något som man kan dela med
sig av till vänner och bekanta och familj, något som kan sparas och tas
fram en regnig dag så att man kan le lite grann när man sitter där mitt
i allt elände.
Att kunna föreviga sitt liv i bilder, eller kanske någon annans liv i bilder
underskattas ofta. Men tänk efter ett par sekunder. En bild kan fånga
den där underbara tjusningen som ett barn har när det äntligen har lyckats
att klättra ända upp i trädet, man kan nästan se det där suget i magen som
bildas av att vara på en relativ hög höjd. Att se ögonen tindra med solljuset
och man kan som vuxen ryckas med i ögonblicket som barnet lever i.
Att ta en bild kanske inte är så mycket säger en del, och rent fysiskt så är det kanske
så. Man tar fingret och trycker på avtryckaren och vips, så finns bilden där. Speciellt
med dagens telefoner som ofta har bra kamera. Vi har tappat bort det där med att
samla på oss bilder på nära och kära lite grann och till viss del tycker jag att det är
synd.
Jag hoppas och tror att när mina grabbar är stora, att dessa bilder fortfarande finns
tillgängliga, så att dom kan se sin egen utveckling till att bli egna individer, med
egna mål och önskningar.
Och framför allt hoppas jag att den glädje som dom känner, aldrig avtar.
by zutgorak | May 2, 2013 |
Äntligen har jag fått en vettig kamera. Det är inte den nyaste modellen, men den funkar bra. Tänkte
bara dela med mig av vad som kom av ett besök i lekparken igår med grabbarna grus.
